Eternitfasad och skorsten - när kan materialet ligga kvar?

En äldre eternitfasad eller en skorsten med asbestcement är inte automatiskt ett akut problem, men det är heller inget material jag skulle ta lätt på. Det som avgör risknivån är framför allt om skivan eller isoleringen fortfarande är hel, eller om den har börjat spricka, borras i eller släppa damm. Här går jag igenom hur materialet brukar se ut, när det kan ligga kvar, vad som gäller vid sanering och vilka kostnader du faktiskt behöver räkna med i Sverige.

Vad eternit på fasad och skorsten egentligen är

Eternit är egentligen ett produktnamn för asbestcement, alltså cement blandat med asbestfibrer. I äldre svenska byggprodukter låg asbesthalten ofta någonstans mellan 5 och 20 procent, och materialet användes just för att det var starkt, tåligt mot väder och brandtåligt. Det är därför du fortfarande ser det på fasader, tak, vindskivor, balkonger och ibland runt skorstenar i äldre hus.

Jag brukar beskriva det så här: materialet är inte farligt bara för att det finns där, men det blir farligt när det bearbetas så att fibrer frigörs. Så länge skivan är bunden och sitter orörd är risken låg. När den däremot spricker, slits, kapas eller får hård mekanisk påverkan förändras läget snabbt. Det är där många missbedömningar börjar.

På skorstenar och heta ytor har asbest dessutom använts i andra former än fasadskivor, till exempel som papp, isolering eller skydd kring rökgångar. Just därför räcker det sällan att bara titta på den synliga ytan. Nästa steg är därför inte att gissa, utan att avgöra när materialet faktiskt behöver åtgärdas.

När materialet kan sitta kvar och när du bör agera

Min praktiska utgångspunkt är enkel: om eterniten är hel, sitter stabilt och inte ska störas av en kommande renovering, kan den ibland lämnas kvar tills vidare. Det är ofta ett rimligt val när fasaden är tät, skivan inte dammar och du inte planerar att borra, byta fästen eller göra större ingrepp.

Så fort materialet är skadat, skivorna sitter löst eller du ska renovera runt dem, bör du tänka annorlunda. Detsamma gäller om någon tänker högtryckstvätta, slipa, kapa eller riva i materialet. Just sådana åtgärder är typiska exempel på när bunden asbest övergår till ett arbetsmoment med verklig exponering.

Det här är också skälet till att jag är försiktig med snabba råd om ”det ser ju okej ut”. Det yttre skicket säger en del, men inte allt. Och just när det gäller äldre fasader och skorstenar är nästa rimliga fråga nästan alltid hur du tar reda på vad materialet faktiskt innehåller.

Så känner du igen materialet på ett äldre hus

Ålder är första ledtråden. Hus uppförda före 1982 bör du räkna med kan innehålla asbest någonstans, och perioden 1940-1980 är särskilt misstänkt när det gäller byggmaterial i fasad, tak, fogar och rörgenomföringar. Det betyder inte att allt är asbest, men det är tillräckligt för att du inte ska chansa.

Det andra jag tittar på är utseendet. Eternitfasader är ofta grå, hårda och tunna plattor med slät eller lätt profilerad yta. De kan vara målade, väderbitna eller täckta av smuts och mossa, vilket gör dem lättare att förväxla med andra skivmaterial. Vid skorstenar och takfot blir det ännu mer förvirrande eftersom äldre papp, skivor och isolering kan ligga dolda bakom plåt eller puts.

Om du vill veta säkert är provtagning rätt väg. Provtagning och analys är det enda säkra sättet att fastställa asbestinnehåll. Jag skulle aldrig rekommendera att du bryter loss en bit ”för att se vad det är”, eftersom just provtagningen då kan bli det som skapar problemet.

• Kontrollera byggår och om det finns äldre renoveringsdokumentation.
• Se efter om materialet sitter som fasadskiva, takskiva, rörisolering eller underlag runt skorsten.
• Notera om det finns sprickor, flagor, borrhål eller tidigare lagningar.
• Beställ prov när du är osäker, särskilt inför större renovering.

När du har identifierat materialet handlar nästa steg ofta om att förstå var de dolda riskerna finns, och där är skorstenen mer förrädisk än många tror.

Särskilda risker vid skorsten, takfot och reparationer

Skorstenen är ett område där asbest kan finnas i fler lager än man först anar. I äldre konstruktioner har asbestpapp använts mellan skorstensstock och träbalkar, och på heta ytor har det förekommit isolering i form av lösa fibrer, väv eller skivor. Det kan också finnas material i rökgångar, anslutningar, packningar och runt äldre pannor eller spisar.

Det gör att arbete vid skorsten ofta blir mer riskfyllt än vanlig fasadinspektion. En enkel åtgärd som att byta plåt, justera en genomföring eller fixa en läcka kan råka störa ett äldre lager av asbesthaltigt material bakom det du ser. Därför är det klokt att stoppa och inventera innan du öppnar upp.

Jag ser också ofta att folk underskattar takfot och anslutningar. Där kan det finnas damm, gamla spår av lagningar eller skivor som redan blivit sköra av väder och frost. Om fasaden dessutom ska tvättas, borras i eller kompletteras med nya beslag, ökar risken ytterligare.

• Undvik högtryckstvätt på äldre eternitytor.
• Borra och kapa inte i skivor utan att veta exakt vad de innehåller.
• Var extra försiktig om du ska arbeta kring rökgång, plåtinklädnad eller skorstensfot.
• Räkna inte med att det som sitter dolt bakom plåt eller puts är ofarligt bara för att ytan ser ren ut.

Det här leder ganska naturligt till frågan hur en säker sanering faktiskt går till när materialet inte längre kan lämnas i fred.

Så brukar en säker sanering gå till

Om jag ska sammanfatta en professionell sanering i en mening blir det: så lite damm som möjligt, så mycket kontroll som möjligt. Det är därför seriösa aktörer börjar med inventering och planering, inte med rivning. De vill veta exakt vad som finns, hur det sitter och hur avfallet ska hanteras innan någon skruv lossas.

1. Först görs inventering och provtagning om materialet inte redan är säkert identifierat.
2. Därefter planeras skydd, avskärmning, ställning och avfallshantering.
3. Under själva arbetet ska materialet hanteras varsamt så att det inte bryts sönder i onödan.
4. Plattor och annat avfall paketeras tätt och körs till godkänd mottagare som farligt avfall.
5. Efteråt görs städning och kontroll så att området inte lämnas med kvarvarande damm eller skräp.

Yrkesmässig rivning av asbesthaltig fasad eller tak kräver tillstånd från Arbetsmiljöverket, och det gäller även utomhus. Det är en viktig gräns att känna till, eftersom många tror att utomhusjobb automatiskt är ”lättare” och därför mindre reglerade. Så är det inte.

När saneringen väl är planerad återstår den fråga som nästan alltid avgör beslutet i praktiken: vad kostar det?

Vad det brukar kosta och hur du jämför offerter

Priset varierar mycket, men jag brukar utgå från att enklare asbestsaneringar ofta hamnar runt 800-900 kr per m² efter ROT-avdrag för vanliga ytor som väggar, golv och tak. För fasad och skorsten blir det ofta dyrare, eftersom åtkomst, höjd, ställning, skydd och borttransport påverkar mer än själva materialet.

Skatteverket anger att ROT-avdraget normalt är 30 procent av arbetskostnaden, med ett tak på 50 000 kronor per person och år. Material, resor och andra kringkostnader ger däremot inte avdrag. Det är värt att ha med i kalkylen, eftersom en offert som ser billig ut ibland bara är billig på arbetsdelen.

När jag jämför offerter letar jag inte bara efter lägsta pris. Jag vill se exakt vad som ingår, om företaget har tillstånd, hur de planerar dammhanteringen och om de lämnar dokumentation efteråt. Ett misstänkt lågt pris brukar nästan alltid betyda att någon viktig del saknas, ofta just det som gör jobbet säkert.

De tre besluten jag hade tagit först på ett hus med eternit

Om jag stod framför ett äldre hus med eternit på fasad eller skorsten skulle jag börja i den här ordningen: först avgöra om materialet verkligen ska röras, sedan ta reda på vad det innehåller, och därefter bedöma om jobbet kräver fackhjälp. Den ordningen sparar både pengar och onödig risk.

• Om ytan är hel och du inte ska renovera där nu, kan det ofta vara klokt att låta den ligga kvar tills vidare.
• Om du ska öppna upp kring skorsten, fasad eller takfot, ska du inventera innan du börjar.
• Om materialet är skadat, dammar eller behöver rivas, är en seriös saneringsplan viktigare än att försöka lösa det snabbt.

Det jag vill att du tar med dig är att eternit inte är ett problem som löses med magkänsla. Det kräver en lugn bedömning av skick, byggår, placering och kommande renovering. Gör du den bedömningen rätt från början blir resten betydligt enklare, och du minskar risken att ett litet fasad- eller skorstenjobb blir en onödigt dyr och osäker historia.